Kläder – inget val, bara kval

Det bullas upp till fint kalas i Hälsingland: En födelsedags- och hemkomstfest för en bygdens dotter som länge levt i förskingringen. Om sanningen ska fram är det jag som är festföremålet. Jag kommer att återvända till ”stenarna där barn jag lekt” och träffa kära gamla vänner som jag inte har sett på evigheter.

Jättekul, tyckte jag – ända tills jag började fundera på kläder. Här duger inte fransiga jeans och urtvättade t-shirts, inte heller någon av de ”gamla trasor” som hotar att spränga min garderob. Nej, jag måste göra det bästa av mig själv.

Det ska väl inte vara så svårt att få tag på något snyggt i Sydneys enorma utbud? Tror jag och ger mig ut i varuhusens vimmel…

… där jag är nära att ge upp innan jag ens har börjat prova. Här hänger rad på rad av kläder designade för Barbie-dockor, inte för den mogna kvinnans kurviga former.

Genomskinliga kortkorta kjolar, nej tack: Inte om man har knän som gör sig bäst i det fördolda. Långklänningar, nej tack: Deras liv består i stort sett bara av tunna axelband, och det vill man inte ha om både axlar och armar har sett bättre dar och bysten har fallit offer för tyngdlagen.

Storblommigt, rysch och pysch, volanger och spetsar, rosetter och paljetter, grälla färgkombinationer som skär i mina svenska ögon – ingenting som lockar mig som helst vill vara diskret på gränsen till osynlig. De större storlekar som till äventyrs finns verkar ha kommit vilse från sportavdelningen, sektion tält.

Går jag i fel affärer? Är det speglarna det är fel på; är de inköpta från Lustiga Huset på Gröna Lund? Eller är det så att min kropp ohjälpligt har passerat bäst-före-datum? Hjälp!

Jag står inför ett ödesval. Ska jag dyka upp utklädd till ett röd-grön-lila-blommigt tvåmanstält? Ska jag skjuta upp klädesvalets eldprov tills sju kilo mirakulöst har runnit av mig och jag mellanlandar i Stockholm före festen?

Det skulle inte förvåna mig om jag till slut väljer det enda plagg som gör min figur full rättvisa: en burka!

Men det skulle nog förvåna mina barndomsvänner…

 

The following two tabs change content below.

Carla Dickens

Hedersbloggare
Hej, Carla Dickens heter jag, och jag gillar att leka med ord och uttryck. Har ett svenskt förflutet inom allt vad publishing heter. Nu lever jag ut min lättja under solen i Sydney och skriver mest som hobby.

Latest posts by Carla Dickens (see all)

9 Responses to “Kläder – inget val, bara kval

  • Johan Hedström
    6 månader ago

    Carla, jag tror det är många som känner igen sig men hoppas Sverige besöket blir lyckat – och grattis på födelsedagen!

    • Carla Dickens
      6 månader ago

      Tack Johan, och ännu större tack för att kommentarerna nu når fram!

  • Tvåmans tält super man vet aldrig vem som kan flytta in 😁😂

    • Carla Dickens
      6 månader ago

      Tack Maria! Jag trodde först att du hade skrivit fel och menade ”suger”, för det är vad jag tycker att de gör…

  • Birgitta Sharpe
    6 månader ago

    Huvudet på spiken, Carla, som vanligt! Och problemet känns igen! Stort grattis på den stora dagen; vi hurrar för dig här ifrån Sydney.

  • Hej Carla .

    Kul skrivet,,,

    Kanske hittar du natt lackert i Sverige.

    Jag tycker dom har roligare klader dar for mogna damer ;))

    Ha en trevlig resa .

    //Lena

    • Carla Dickens
      5 månader ago

      Tack Lena! Du menar väl kläder när du skriver ”nåt läckert”? För oss mogna damer är det inte så lätt att hitta nåt annat läckert heller…

  • Jag känner igen mig! Jag tycker ofta det är enklare att köpa kläder i Sverige, och bra kvalitet är det förstås, var bara beredd på att det ofta är mycket vitt och randigt till sommaren, och ”alla” ser likadana ut! Trevlig resa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *