Vikingar på väg mot England, avbildade på 1100-talet
När man säger att man är svensk här lyser folk upp och utbrister med ett stort leende: ”Aha! Viking!”
De tänker inte på att de själva kan ha lika mycket vikingablod i ådrorna, särskilt de som härstammar från England eller Irland. Där härjade de skandinaviska vikingarna som värst runt 800-1100-talet. De spred skräck omkring sig, så varför inte vildhavre? De skövlade och våldtog, heter det ju.
Med sina snillrikt byggda skepp drog vikingar från främst Danmark och Norge i västerled längs Europas kuster och floder och runt Medelhavet. Inte för att erövra land, inte för att tvinga på folk sin asatro – bara för att plundra, totalt hämningslöst.
”För nordmännens raseri bevare oss, milde Herre Gud.” Bild ur TV-serien VIKINGS
När ”Den Stora Hedna-armén” närmade sig betydde det bara en sak: förödelse och ond bråd död. Präster och munkar föll darrande på knä bland sina skatter i kyrkor och kloster och bad till sin Gud, men vad hade den guden att sätta emot Oden och Tor och dessa bärsärkar som kom vrålande med svärd och yxor i högsta hugg och inte önskade högre än att få stupa i strid och komma till den ständiga festen i Valhall?
Det ligger nära till hands att jämföra med ISIS´ självmordsbombare och tycka att vikingarna var sin tids terrorister. Då blir det genast svårare att känna den där rätta stoltheten.
Kulturutbyte
Från Mälardalen och Gotland drog vikingarna på upptäcktsfärd i österled, längs Neva, Volga och Dnjepr, över de oändliga ryska vidderna. De släpade sina skepp runt forsar och från flod till flod; framåt, vidare, bortåt, mot det okända. Här fanns land och färdvägar att utforska – och människor att kidnappa på det ena stället och sälja som slavar på det andra. På så vis kom de ända till Konstantinopel, där de bl a klottrade runor i självaste Hagia Sofia, världens mäktigaste moské.
Så kom de hem i triumf, med skeppen tyngda av rikedomar i silver och guld – men också med intryck från fjärran, mer sofistikerade kulturer. De vann ära och ryktbarhet, kanske blev de kungar i något av de små riken som då utgjorde Skandinavien och ständigt låg i inbördes fejder. Nu kunde de träna inför nästa räd med att puckla på varandra i stället.
En del blev kvar i de länder de hade besegrat. Genom smart intrigerande spelade de ut kungarna mot varandra eller gifte in sig i furstehusen och grundade mäktiga dynastier. Ta till exempel vikingen Gånge-Rolf, som gick till historien som Rollo, hertig av Normandie. En av hans ättlingar var Vilhelm Erövraren, segraren i slaget vid Hastings 1066 som blev så avgörande för Europas framtid.
Gånge-Rolf, alias Rollo, står staty i Falaise, Normandie
De lät sig motvilligt kristnas, smälte in i befolkningen och satte sin prägel på dess språk och kultur. Under ett par hundra år ritade de om Europas karta, samtidigt som de gjorde det tidigare ganska okända bakvattnet Skandinavien till en maktfaktor att räkna med.
Fakta och fantasier
När det gäller vikingarna flyter historia och legend ihop, och eftervärldens fantasi får fritt spelrum. Du som har sett TV-serien Vikings vet vad jag menar: Den ena bloddrypande massakern efter den andra, mycket våld och sex – sådant som ger höga tittarsiffror. Den bilden skiljer sig markant från vad vi fick lära oss i skolan, där historien lades till rätta för att väcka stolthet över våra vikingar, dessa fenomenala skeppsbyggare, sjöfarare och handelsmän. De som upptäckte Amerika 500 år före Columbus.
Vi vet att historien skrivs av vinnarna, de som vill slå sig för bröstet och skryta om sina hjältedåd. Med vikingatiden var det tvärt om: Förlorarna var skrivkunniga och kunde rädda ansiktet genom att demonisera fienden som barbariska horder som spelade med osjysta medel. Vinnarna, vikingarna, kunde inte gärna rista in några längre skildringar med runor i sten. I stället levde deras berättelser vidare i muntlig tradition, i skrönor som likt fiskehistorier växte och broderades ut genom åren. Där fanns ett rikt stoff för mytbildning.
Arkeologerna hittar sällan något nytt. De gräver och gräver och kliar sig i huvudet men kan i bästa fall bara hitta belägg för sina gamla teorier. En del menar att vikingarna flydde från missväxt och nöd, andra att de blev över vid arvskiften och att åkerarealen inte räckte till för den växande befolkningen.
En intressant teori är att de drog iväg för att ”ragga brudar”. På hemmaplan rådde det nämligen underskott i och med att man tillämpade polygami; de rika och mäktiga lade beslag på kvinnorna medan de fattigare blev utan.
Jag tycker dessa teorier verkar ganska osannolika. Deras härnadståg var nog helt enkelt en lysande affärsidé: Åk ut, ta det du vill ha, åk hem. Snabba cash.
Den längsta färden
Såvitt jag vet kom vikingarna aldrig till Australien, men det står väl inte på förrän man hittar lämningar här också. Hur som helst gjorde de ett segertåg i Sydney 2013 med en stor utställning på Maritime Museum och ett vikingaskepp i Darling Harbour. Alltihop drog en jättepublik, ännu ett exempel på hur vikingarna kittlar fantasin efter så lång tid och så långt bort.
VIKING är ett starkt och positivt laddat varumärke som associeras till ”kraft i arm och mod i barm”, styrka, framåtanda, sökandet efter det okända, bortom horisonten, bortom alla hinder.
Det är ingen slump att den första rymdsonden som landade på Mars hette just VIKING.
Så nästa gång någon säger ”Aha! Viking!” med beundran i rösten: ta det som en komplimang. Glöm det där jag skrev om terrorister och våldtäkter, och om alla andra som också har vikingablod. Se bara glad och stolt ut och svara ”Sure!”.
NASA´s Viking på väg mot Mars, foto från 1976
Läs mer:
National Geographic publicerade 2018 en specialutgåva: ”The Vikings – Lords of Sea and Swords”. Mycket överskådlig, vackert illustrerad, läsvärd och lärorik.
Och framför allt: Frans G Bengtssons ”Röde Orm”, som i mitt tycke är en av de roligaste och mest spännande böcker som skrivits i Sverige. Den finns också på biblioteken här under titeln ”The Long Ships”.
Läs den i stället för att titta på Vikings på SBS On Demand.
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
En sann fröjd (som vanligt) att läsa dina kåserier. Ja, visst kan man spekulera i Vikingarnas framfart. Nog tveksamma figurer med grymt och hänsynslöst beteende. Men, bygga båtar och segla – det kunde dom!
Redan första gången jag såg dig förstod jag att du var en sann viking.
Väntar med spänning på att få läsa om dina senaste seglatser.
Jag ser alltid fram emot dina skrivelse Carla, de pigga upp tillvaron!
Det piggar också upp att skiva – och att få snälla kommentarer!
Tack Carla för ännu en härlig artikel! Både intressant och rolig (”ragga brudar”) och jag ska få tag i Röde Orm för att lära mig ännu mer.
Hej Carla,
Intressant att läsa din personliga vinkling av dessa våra förfäder, som lämnade sina gener lite varstans. På Sicilien t.ex. finns fortfarande ljushåriga barn med blå ögon.
Ser nu fram emot ditt nästa bidrag. För dagen önskar jag dig en
GLAD PÅSK!
Marianne
Tack Carla, alltid lika intressant och trevligt kåseri som dessutom är informativt. Jag har en pseudonym i en helt annan genre sedan många år -”The Vikings’.