Det blir inget av med Solander-firandet i Botany Bay 26 april som vi hade sett fram emot. När de australiska myndigheterna t o m började ställa in sportevenemang förstod vi vartåt det barkade. Och mycket riktigt: Vår planerade Solanderdag måste skjutas på en oviss framtid. Det är tråkigt, som allt annat just nu.
Mest besviken är nog Jan Anger, som har initierat och lagt ner hela sin själ och handlingskraft på att ordna och dona inför firandet. All heder åt honom! Hoppas orosmolnen har skingrats framemot augusti så att han kan ta tag i planerandet igen. Med lite god vilja kan man väl anse att hela 2020 markerar 250 år sedan Solander landsteg. I värsta fall får vi väl satsa på nästa år; till och med Olympiaden fick ju rätta sig efter de trista omständigheterna.
För er som inte vet: Daniel Solander var ”Pitepöjken” som blev botaniker, lärdes upp av Linné och skickades som hans ”apostel” på James Cooks stora upptäcktsresa med Endeavour 1768-1771. Efter att bl a ha studerat Venuspassagen och haft ett längre uppehåll på Tahiti, utforskat en del av Stilla Havet och seglat utmed Nya Zeelands kust steg Cook med besättning i land i vad som kom att kallas Botany Bay.
Därmed blev Daniel Solander den förste svensk som satte sin fot på Terra Australis Incognita. Han gav sig genast iväg inåt land för att samla tidigare okända växter till British Museum, där han ägnade resten av sitt liv åt att katalogisera dem enligt Linnés system. Han hann också med att utforska floran på Island, Hebriderna och Orkneyöarna innan han avled 1782, bara 49 år gammal.
Daniel Solander var en fascinerande person som gjorde banbrytande insatser inom botaniken. Han var också något av en kuf, så helt uppslukad av sin forskning och undervisning att han inte brydde sig om att publicera sina rön. Han höll låg profil och var inte ute efter ryktbarhet. Därför nådde han heller inte upp till Linnés höjder i botanikens världshistoria. Men för oss Australien-svenskar var han Den Förste, och vi kan vara stolta över hans monument i Botany Bay.
Jag kan inte minnas att jag någonsin hade hört talas om Solander innan jag kom till Australien. I skolan var det mycket Linné men inget Solander (tror jag). Blev han kanske aldrig ”profet i eget land”?
Nu har jag läst på desto grundligare och bl a hittat en historia som ni kanske har hört förut. Nåja, den kan vara värd att föra vidare, om inte annat så i underhållningssyfte:
I skvallerspegeln
Under sin lappländska resa 1732 fick Linné bo hos pastor Carl Solander och hans hustru Magdalena i Piteå. Hon var då 19 år och Linné 26, en ungkarl med en passion för växternas sexualliv.
Åtta månader senare födde Magdalena Solander sonen Daniel.
Som upplagt för spekulationer, alltså. Och mycket riktigt: Så sent som på 1980-talet gick det rykten i Piteå om att Daniel Solander var den hemliga frukten av en kärleksaffär mellan Linné och Magdalena. Linné hade ju tagit Daniel under sina vingars skugga och många gånger sagt att han älskade honom ”som en son”.
Men det kommer mer:
Hemma hos familjen Linné i Uppsala mötte Daniel Solander sitt livs stora och enda kärlek: Linnés dotter Lisa Stina. Ett giftermål mellan de unga tu borde ha passat Linné förträffligt, men han satte obönhörligt stopp för det.
Visste han att de båda egentligen var syskon? Fick Solander veta det, och var det därför han mer eller mindre sade upp kontakten med sin mor när han flyttade utomlands? Efter hans död fann man hennes brev till honom – oöppnade.
Vi lär aldrig få veta sanningen, men nog är det en pikant historia på högsta vetenskapliga nivå? Nästan som en såpopera i TV.
PS Edward Duyker’s bok ”Nature’s Argonaut” är mycket läsvärd, kolla på bibliotek då den kan vara svår att få tag på.
Andra artiklar
- Sagan om det hårt arbetande folket
- HYLLNING TILL SEMLAN
- LITE SWEDISH DADS HISTORIA
- Gamla Gudar leva än…
- Vilse i Crossen
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Marianne Eckerstrom-Fancelli says
Roligt at se att du är tillbaka med ett nytt underhållande bidrag. Jag vet att vi är flera som gärna ser att du fortsätter att lysa upp vår tillvaro, inte minst nu i dessa bistra coronavirustider.
Ser nu fram emot en uppiggande påskläsning.
Carla Dickens says
Tack, Marianne! Som påskläsning och -hälsning bidrog jag med en drapa om vikingar i går. Håll till godo!
Anna Alvsdotter says
Smaskigt skvaller! Vilken spännande historia, Carla, och kul att få en påminnelse om vem Solander var.
Fortsätt skriva dina intressanta krönikor, de är både intressanta och välskrivna.
Carla Dickens says
Tack, Anna! Ja visst är det kul med skvaller.
Just i dessa ensliga tider vore det uppiggande om fler skrev i bloggen. Jag vill också ha något att läsa!
Marie says
Så underhållande och lättläst – precis vad som behövs i dessa tider
Carla Dickens says
Tack, Marie!
Det verkar som om bloggen har blivit min egen lekstuga. Vill inte fler komma in och leka med mig?