Redan i april började inboxen fyllas av glädjefoton från Sverige: Krokusar som hade vågat sig upp vid en stugknut i Örnsköldsvik där det dagarna innan hade legat en halvmeter snö; I Apladalen i Värnamo bildade vitsippor något som mest liknade ett snötäcke; Vintergäck siktades på Öland och snödroppar i Sollentuna; Blåklockor spirade längs järnvägen i Katrineholm och kungsängsliljor utmed Fyrisån; Tjärblomster lade ett lila skimmer över vägrenarna i Hälsingland…
För ovanlighetens skull avundades jag mina svenska vänner.
Nu stänks alla regnbågens färger över ängar och hagar runtom i landet. Till midsommar ska kransar bindas och giftaslystna flickor ska lägga sju sorters blomster under kudden för att frammana sanndrömmar om den älskade. Love is in the air… Blommorna och kransarna får symbolisera förväntan, längtan, trånad. Tro, hopp och kärlek.
Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej,
karibacka och ängsull och blyga förgätmigej,
blåklockor och violer och sen drömmer jag om dej
och då vet jag att du älskar blott mej…
Men hur ska vi bära oss åt, vi som sitter på glasberget här i Sydney och inte har funnit Den Rätte än eller vill förnya beståndet, så att säga? Jag har inte sett en enda riktig äng här, än mindre en med vildblommor att plocka. (Är det någon som har hört en australisk visa om ljuva små blommor?) Här sprakar träd och buskar i kaskader av färger, men det är liksom inte samma sak. NSW´s ”landskapsblomma” waratah kan bli fyra meter hög. Lite krånglig att få in under kudden…
Så vi får helt enkelt blunda och tänka oss att vi strövar på en svensk äng och kliar myggbett och plockar en vallmo, en blåklint, en smörblomma, en prästkrage, en liljekonvalj, en tusensköna och en styvmorsviol, lägger dem under kudden och drömmer om en underskön yngling och hoppas på det bästa.
Primadonnan bland de svenska ängarna är ju det gotländska änget med sin enorma artrikedom. ”I ett änge är du omgiven av klar och enkel kärlek som får råda som den vill”, har jag läst någonstans. Just från blomsterparadiset Gotland kommer den gamla välkända folkvisan ”Uti vår hage”: … kom liljor och akvileja, kom rosor och salivia, kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…
Evert Taube diktade om ”Älskliga blommor små” och om Rönnerdahl som valsade över Sjösala äng bland gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Birger Sjöberg gav oss ”Den första gång jag såg dig”: … och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par…Blomsterkungen Carl von Linné blev så betagen av en pytteliten blomma att han uppkallade den efter sig själv, linnean. Jag vill gärna tro att det var de sagolika svenska blomsterängarna som inspirerade hans vetenskapliga storverk.
På tal om gudomlig inspiration: En vacker försommardag 1695 spankulerade biskopen i Visby Israel Kolmodin omkring i det gotländska landskapet och blev så överväldigad av all denna skönhet att han slog sig ner vid en källa och diktade en psalm. Vi alla som har gått i svensk skola kan den nog utantill. Den är intimt förknippad med skolavslutningen och sommarlovets efterlängtade, löftesrika början. Visst var det en härlig stund när vi sjöng för full hals i vår iver att få släppas ut till friheten på de fagra blomsterängarna: Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Så vackert du beskriver ’Den blomstertid nu kommer’. Tack Carla!
Så härligt skrivet! Fylls av minnen och gläds. Är som om jag vore på ett blomstrande vackert Gotland, tack.😊
Carla- som vanligt så välskrivet med finurliga meningar. Är nu i Sverige och njuter av den underbara sommaren på en ö i Sundsvalls skärgård. Här är klippor och vinddriven vegetation men ändå många små fina blommor. Blir inga blommor under kudden men kanske en krans i mitt tunna vita hår till midsommar.
Du är på rätt plats i rätt tid, du avundsvärde! Men jag säger som Lasse Åberg: ”Att segla är som att stå under en iskall dusch och riva sönder tusenlappar”.
Tack, Carla för detta ”glädjepiller” i det vintriga juni-Sydney! Så härligt du skriver! Utan röst, och störtförkyld, blir jag själv bara SÅÅ glad och uppiggad av att fly i tankarna till det svenska sommarparadiset. Vem vet, kanske det blir resa av, också för undertecknad …?! Men inte till midsommar, dock!