Att bo i Australien är nog bra för de flesta av oss. Samtidigt skulle jag tro att vi alla har funderat på att flytta “hem” ibland. Det kan finnas många olika anledningar, och det kan vara mer eller mindre seriösa tankar.
Själv har jag aldrig känt någon större hemlängtan under mina snart 40 år i Australien men erkänner att jag har funderat på det några gånger. Första gången var när jag plötsligt letade jobb efter att min firma hade “downsized”, och ett senare tillfälle då min australiska fru Jane som jobbar på IKEA blev nyfiken på en möjlig transfer till Älmhult. Men det bidde varken det ena eller det andra.
Men man vet ju inte hur situationer utvecklar sig, och när frågan kan komma upp igen.
Häromdagen fikade jag med min danskättade kompis Hans, som brottas med just den här frågan. Hans och Birgitta har tre vuxna barn i Danmark och på Irland, med åtta barnbarn dem emellan. De två yngre barnen växte upp här i Sydney men dottern Maria har bosatt sig i Danmark, sonen Jasper på Irland, och äldste sonen Verner trivs bra i Danmark. Ingen av dem har tankar på att flytta till Australien.
Hans och Birgitta har besökt dem minst en gång om året i många år, men förra året så bestämde de sig för att flytta “hem” för gott, så att de kan vara närmare sina barnbarn, vara med om deras uppväxt, och ge stöd till sina barn och deras partners. Närheten till Europa och andra familjemedlemmar och vänner lockade också. De sålde sitt hus och gjorde sig av med allehanda ting de samlat på sig under de 30+ åren som de bott här. De meddelade vänner och bekanta, avgick från olika poster såsom Nordlingarnas Vikingaråd, och som kapten på James Craig, flaggskeppet i Sydney Heritage Fleet.
Allt var klappat och klart.
Men så började Hans att ifrågasätta hela idén…
Kunde han verkligen packa sina väskor och säga adjö till ett så stort kapitel av sitt liv? Kunde han lämna vänkretsen som han byggt upp?
Hur mycket skulle han sakna kamratskapet i Sydney Heritage Fleet?
Och hur skulle han känna sig i Danmark? Knappast som en dansk, kanske mer som en främling? Och hur får man nya vänner när man är i mogen ålder? Hade han saknat den nordiska maten, kulturen, traditionerna? Inte egentligen. Han kan göra i ordning smørrebrød här, och titta på en massa bra nordiska filmer på SBS. Och klimatet!? Definitivt sämre. Lägg till lite högre skatter och projektet blev mindre och mindre attraktivt trots utomordentlig sjuk- och åldringsvård.
Men den stora grejen för Hans är just det emotionella, som han hade underskattat totalt. Tanken att ge upp allt som han har etablerat här i Sydney kändes inte bra alls. Vänkretsen är enormt värdefull och han känner en stark tillhörighet här. Han gillar Sydney och han känner sig hemma här.
Så ”flytta hem” projektet har lagts på is, åtminstone tills vidare. Det har lett till besvikelse från barn och barnbarn – och hustrun Birgitta. Vad jag förstår så är Birgitta också kluven, men mer positivt inställd till att flytta “hem”. Det är lite jobbigt förstås, men de funderar på olika lösningar. Kanske en flytt på ett år, och se hur det går? Eller börja pendla mellan Australien och Danmark med ett halvår i varje land (best of both worlds?). Det är något som en hel del skandinaver gör, och det går väl bra så länge man orkar med resan, och har god hälsa.
Jag måste också avslöja att jag har ett växande personligt intresse, då två av våra tre barn har tagit sina svenska pass och flyttat till Sverige, och det tredje är snart på väg till Amsterdam, på minst ett år. Vi tror och hoppas på att de kommer tillbaka till Australien, men vem vet, de kanske alla gör som Hans och Birgittas barn, hittar bra jobb och partners, gillar att bo i Europa osv. Vi får se…
Jag hoppas verkligen att Hans och Birgitta hittar en lösning som funkar för dem. Jag kan se så många för- och nackdelar, olika vinklar och möjligheter. Det här är inte lätt, men kanske vår läsekrets kan ge lite råd som hjälper till.
Andra artiklar
- Nu har vi bloggat 100 gånger!
- Skandinaviska Film Festivalen 10-29 juli
- Stockholms museer – ris och rosor
- Hedersmedborgaren – Del 3
- Simma som en Aussie!
Johan Hedström
Latest posts by Johan Hedström (see all)
- Swedish Council Annual Update - 14/06/2020
- Swedish church will be at the Danish Christmas market - 16/11/2019
- Stockholms museer – ris och rosor - 11/10/2019
Dorthy Tosh says
This sounds like I could have written this.. we moved back to the uk ( husband English) a few months ago. Both our children still in Melbourne with no intentions of leaving.
It’s hard. So many of us in the same situation.
We just have to give things time.
Lisbeth Reyment says
Ja det är ett stort dilemma för många skandinaver som har slagit ner sina bopålar här down under.
Maria says
Jag förstår hur du känner. Har varit på väg hem ett par gånger och känner suger igen. Det är ett stort beslut och inte så svart och vitt. Kram
Anders says
Det här är något som säkert flera funderar över. Kom till Australien första gången 1980 och förälskade mig genast i landet. Provade att bo med min Australienska fru i Sverige men var glad att återvända till Australien efter 6 år. Besöker regelbundet Sverige – familj och vänner men Australien är och förblir ”hemma”.
Jag tycker Carla’s blogg om Svenska Nationalsången med texten ”där vill jag leva och där vill jag dö” gav en intressant vinkel. Man kan ju vara patriotisk och entusiastisk även om man inte bor i sitt ursprungliga ”hemland”.
Bra skrivet Johan om en frågeställning som minsann inte är enkel.
Carla Dickens says
Ett intressant dilemma. Efter åtskillig eftertanke tycker jag mig se svaret kristallklart.
Barn och barnbarn är vad livet i grund och botten handlar om. En tillvaro i sus och dus bland glada kompisar i Nordlingarna och på James Craig – vad är det mot en skidtur i skogen med ett barnbarn? Ett barnbarn som spontant vill hålla dig i handen.
Dina barnbarn behöver dig mer än som en firad, långväga gäst, som något av en jultomte. En mor/farfar som FINNS där är en oskattbar tillgång i deras vardag och utveckling.
Så, Hans: Se ditt dilemma ur deras perspektiv också. Ge dig iväg fortast möjligt innan de växer ifrån dig! Annars är jag rädd att du ångrar dig en vacker dag.
Agneta says
Hej Johan o Jane! Har sitter jag på Bornholm med James o Marianne (Vaninna), vi pratade om Australien o nämnde er, James hittade dig! Hoppas allt är bra! Kram kram / Agneta o James