Inför kommande utställning om Raoul Wallenberg på Waverley Library i Bondi Junction under mars 2019 skriver Jan Anger om den svenske hjälten i följetong format. Här är den andra av tre delar:
Tyskland hade tidigare annekterat Ungern men var inte nöjda med dess krigsinsatser och deportation av judar, varför dom våren 1944 ockuperade landet med tyska trupper, avsatte regenten Horthy i Budapest och utsåg Adolf Eichmann med ett specialkommando att rensa staden från judar. Paniken spred sig snabbt med tillflykt till de få utländska, neutrala representationer som fortfarande hölls öppna i huvudstaden, nämligen påvens Nuncio samt legationerna från Spanien, Portugal. Schweiz och Sverige där min far Per Anger var stationerad på sin första utlandspostering. Kön av nödsökande judar utanför Sveriges legation, som lokalt blev känd som ”den judiska ambassaden” bara växte i det oändliga. Min far hann utfärda 650 s.k. provisoriska svenska pass till dom som hade stark anknytning till Sverige men det förslog inte långt. Man telegraferade UD och bad om personalförstärkning.
Samtidigt intervjuades Raoul Wallenberg som bäst i Stockholm för den hjälteroll han var menad att spela för de då 200,000 överlevande judarna i Budapest. Både svenska och amerikanska UD godkände Raoul för uppgiften, han utsågs med svenskt diplomatpass och skaffade sig snabbt ett lätthanterligt tågbagage bestående av ryggsäck, portfölj och en revolver. Pistolen använde han aldrig. Dokumentportföljen blev hans mest effektiva verktyg visade det sig senare. Mina föräldrar kände redan Raoul från ungdomsåren så det blev ett kärt och omtyckt återseende i Ungern sommaren 1944. Raouls omedelbara förslag var att skapa helt nya blågula s.k. skyddspass med imponerande stämplar och underskrifter med tysk och ungersk text och sedan sätta fart på tryckpressarna för massdistribution till judarna. Ett i och för sig helt ogiltigt dokument men Raoul visste hur han kunde ge det legitimitet om än bara tillfälligt. Här kunde han plötsligt nyttja många av sina talanger, på en och samma gång, de 5 språken, arkitektutbildningen och ledarförmågan i skräddarsydd diplomatmundering från ett neutralt land. Den perfekta kombinationen för att vilseleda den tyska grymheten under krigskaoset.
Raouls avdelning på legationen ökade för var dag med ovärderliga bidrag från judarna i form av arbetskraft, kontorsmaterial, transportfordon och inkvartering. När det inte räckte hyrde Raoul med sitt amerikanska penningunderstöd ytterligare bostadshus som inreddes med stora kök och sjukvårdsrum för flyktingarna. Mat och medicin införskaffades likaså. Sverige blev den största hyresvärden i Budapest där den svenska flaggan vajade stolt på ett 30-tal byggnader som kunde inhysa upp till 10,000 judar med skyddspass i avvaktan på transport ur landet. För Raoul var alla medel tillåtna för att rädda människoliv. Det bluffades, hotades, mutades på det språk som bäst passade varje situation och tyskarna hade trots allt en viss respekt för vårt land som försåg dom med väsentliga kullager, järnmalm & vapenutrustning för kriget. Han arbetade nästan dygnet runt under ett halvår och fick ideligen välja nya ställen att övernatta på för att undvika att bli överrumplad. Raoul blev Eichmanns värste fiende när till slut 30,000 judar hade fått svenskt beskydd och därmed undvikit deportation till gaskamrarna. Jakten på svenske Raoul Wallenberg intensifierades när de ungerska nazisterna ”pilkorsarna” tog över härjandet, plundringen och likvideringen av judar hösten 1944.
När ryska befrielsetrupper närmade sig Ungern hoppades Raoul att kriget snart skulle ta slut. Som en av hans sista stora bravader försökte han rädda de ca 70,000 judar som inhägnats i ett kvarter av Budapest, det s.k. Internationella Ghettot. Pilkorsarna stod i begrepp att antända hela komplexet när Raoul tog telefonkontakt med tyske överbefälhavaren Schmidthuber och varnade honom att om det genomförs så kommer tysken att hamna i galgen när ryssarna kommer. Aktionen stoppades, kanske delvis av Raouls ingripande. I januari 1945 hade ryssarna avancerat hela vägen och belägrat Budapest. En ny våg av bombardemang och plundring följde. Svenska legationen gick under jorden när ambassaden fick kuleld, men Raoul vägrade att ge upp. Till slut kröp personalen fram från sina gömställen och samlades för återresa till Sverige men Raoul deklarerade att han inte kunde lämna förrän han visste att han gjort allt han kunnat för att rädda sina skyddslingar. Han ville ta kontakt med ryssarna för att förvissa sig om att judarna fick tillbaka sin frihet, hälsa och egendom. Skulle ryssarna se honom som en vän eller fiende? Det var frågan som besvaras i nästa och sista del 3 av denna följetong.
Jan Anger
Foto från Raoul Wallenberg Institutet.
Andra artiklar
- Hedersmedborgaren – Del 3
- Hedersmedborgaren – Del 1
- Nordlingarna’s lunch
- Har du tänkt på att flytta ”hem”?
- Nu har vi bloggat 100 gånger!
Johan Hedström
Latest posts by Johan Hedström (see all)
- Swedish Council Annual Update - 14/06/2020
- Swedish church will be at the Danish Christmas market - 16/11/2019
- Stockholms museer – ris och rosor - 11/10/2019
Mycket intressant och välskrivet. Ser fram emot del 3