Under rådande krig evakuerar många nationer sina diplomater från drabbade länder. De ambassader som fortsätter sin representation ombeds ofta att då också bevaka andra nationers intressen. I Budapest 1944 blev Schweiz ”skyddsmakt” för USA och Sverige fick agera för Finland och Ryssland. Det var därför som Raoul Wallenberg i slutskedet ville kontakta den annalkande ryska arme’n för att se till att hans kvarvarande judiska skyddslingar återfick sin frihet, hälsa och egendom. Den ryske befälhavaren accepterade ett möte och skickade rysk motorcykeleskort när Raoul och hans chaufför lämnade sina svenska kolleger den 10 januari 1945. Lite överoptimistiskt hade Raoul sedan tänkt sig att bila hela vägen hem till Sverige när kriget var slut. Dom planerna fick han snabbt överge.
Ryssarna kontaktade Moskva som beordrade sina trupper i Ungern att istället föra dessa svenskar till Moskva och förhör eftersom de ansåg att en medlem av den kända Wallenberg släkten knappast velat riskera sitt liv enbart för att rädda judarna i Budapest. Svenska UD fick samtidigt meddelandet: ”Vi har Er Raoul Wallenberg under beskydd”. I Sverige mottogs det med viss tacksamhet och stilla undran om den svenska beskickningens övriga personals välstånd. Dessa fördes senare under rysk bevakning på lastbil, tåg och båt till Stockholm via Bukarest, Odessa, Moskva, Leningrad, Helsingfors och Åbo. På Stadsgårdskajen den 18 maj stod min mor och syster m.fl. samt Raouls mor Maj von Dardel i hopp om att även hennes son skulle vara ombord på Finlandsbåten ”Arcturus”. Så var tyvärr inte fallet.
Min far fick som första uppgift hemma på UD igen att forska vidare om Raouls befinnande och öde. Utrikesministern Östen Unde’n ville inte stöta sig med Ryssland och kunde absolut inte tänka sig en utväxling mot ertappade ryska spioner som Sverige hade gott om. Under flera år agerade därför inte svenska staten med eftertryck trots ideliga påtryckningar från Raouls mor som till och med skrev med en vädjan till Stalin utan resultat. På 50-talet försökte ryssarna förneka att de någonsin haft R.W. bevakad eller på rysk mark trots telegrammet de skickade UD redan 1945. Till slut erkänner dom att Raoul hade förts till Ljubjanka fängelset i Moskva och dött där 35 år gammal 1947. Ingen dödsattest eller gravplats avslöjades och så länge Nikita Khrushchev satt vid makten vägrade ryssarna att undersöka ärendet vidare.
Under 60-talet hade många fångar släppts från ryska fängelser. Några av dessa bekräftade att de mött eller sett Raoul Wallenberg fängslad i Ryssland så sent som 1957. Förstahandsvittnen i all ära men ibland var det hörsägen eller rykten som inte kunnat spåras. Ett genombrott kom dock i slutet av januari 1961 när svenska professorn Nana Svartz återvänt från en läkarkonferens i Moskva där hon samtalade med sin ryske kollega Alexander Myasnikov. Hon hade frågat om han kände till svensken Raoul Wallenberg som gripits av ryssarna. Han svarade jakande med beskedet att han satt i mycket dålig psykisk kondition på sjukhus i Moskva, ”ville hon besöka honom ?” lades till. Tillfälle till detta gavs inte då men Nana Svartz rapporterade detta till Raouls mor i Stockholm samt svenska regeringen. Alla försök att återuppta den tråden till ryssen misslyckades med senare bortförklaringar och till slut dör Myasnikov hastigt.
1989 inbjuder självaste KGB en svensk delegation att besöka Moskva för vidare upplysning om fallet Raoul Wallenberg. Raouls halvsyskon Nina och Guy von Dardel, min far och en sekreterare landar den 15 oktober för det historiska mötet. KGB förklarar att de ”råkat hitta” mer material under en genomgång av det enorma arkivet de förfogar över. De lyfter fram en säck med ett träskrin som innehåller Raouls pass, körkort, nycklar och slantar som beslagtogs 1945. Inför ett internationellt TV-uppbåd konstaterar dock den svenska delegationen att de nu överlämnade personliga ägodelarna inte på något sätt besvarar frågorna som ställts till Ryssland under 40 år. Tills motsatsen är bevisad utgår vi i Sverige från att Raoul Wallenberg fortfarande är vid liv och att gesten som nu gjorts inte stoppar oss från att fortsätta sträva efter få fram sanningen om Raoul Wallenbergs öde.
Raoul är idag den mest kände av alla Wallenberg från Sverige. Han släpptes aldrig in i släktens inre krets, den barska bankvärlden. Han hade så många andra talanger, han ville öppna inte stänga dörrar och tog på sig en roll som passade honom perfekt i Ungern. Där agerade han med utgångspunkt från sitt samvete, moraliska kompass med en energi som helt överrumplade tyska och ungerska illvilliga trupper. Raoul räddade minst 30,000 judars liv på eget finurligt initiativ, utan egen vinning och riskerade ständigt sitt eget liv. Han blev Israels hedersmedborgare bland många, Amerikas andre hedersmedborgare efter Winston Churchill och Australiens förste och ende. Sverige delar årligen ut ett Raoul Wallenberg Pris till en person som gjort liknande uppoffring och bidragande gärning för bevarandet av de mänskliga rättigheterna.
Australien har också hedrat minnet av Raoul Wallenberg med ett Australia Post frimärke utöver ett antal monument och minnesplaketter runt om i landet.
Till Sydney kommer strax utställningen ”To me there is no other choice” som handlar om Raoul Wallenberg och den svenska räddningsaktionen i Ungern 1944 på Waverley Library, 32-48 Denison Street, Bondi Junction mellan 3 mars och 10 april I år. Missa inte den!
Detta är sista avsnittet om Raoul Wallenberg, skrivet av Jan Anger, vilket jag tackar honom för! Vi ser fram emot att se många utav er på utställningen.
Andra artiklar
- Hedersmedborgaren – Del 2
- Hedersmedborgaren – Del 1
- Nu har vi bloggat 100 gånger!
- Nordlingarna’s lunch
- Har du tänkt på att flytta ”hem”?
Johan Hedström
Latest posts by Johan Hedström (see all)
- Swedish Council Annual Update - 14/06/2020
- Swedish church will be at the Danish Christmas market - 16/11/2019
- Stockholms museer – ris och rosor - 11/10/2019
Johan och Jan – ser fram emot utställningen och tackar för de tre mycket intressanta delarna i berättelsen om Raoul Wallenberg.