Nu är glada julen slut, slut, slut
Julegranen kastas ut, ut, ut…
Nu är det dags igen. Tjugondag Knut ska julgranen tas ner hemma hos min kära väninna Birgitta Sharpe, och jag åker hem till henne för att hjälpa till. Det har blivit en tradition; de gamla julspåren, så att säga. Detta är inte vilken julgransplundring som helst. Vi dansar inte små grodorna (skulle just se snyggt ut!), däremot har vi en liten ceremoni med stort innehåll.
Birgittas gran är ett konstverk, något av en reseskildring. Bland guldbollar och glitter är den dekorerad med små minnessaker som hon har sparat från sina resor och vistelser runt om i världen. Här finns ett rödglänsande klot från Saks på Fifth Avenue i New York, en liten bayersk handmålad änglaflicka med en nalle i famnen, en sjöborre och en sjöstjärna från Hawaii, sydamerikanska figuriner med gitarr och flöjt, två miniatyrbroderier från vännerna i Detroit, små flätade korgar från Rwanda, tomtenissar från barndomshemmet i Eskilstuna… Bland allt detta hänger små prydnadssaker från den stora vänkretsen här i Sydney, och naturligtvis långa girlanger av svenska flaggor.
Varje liten prydnad har sin historia, och Birgitta berättar gärna medan vi plockar ner och försiktigt slår in alla de fina sakerna i silkespapper och lägger dem i kartonger. Sedan kommer det jobbiga: Ljusslingorna ska tas bort utan att trassla ihop sig. Förra året klantade jag till det så att jag till sist tog hem härvorna och gick i närkamp med dem på mitt eget golv. I år går det bättre, för jag har blivit vis av denna dyrköpta erfarenhet.
Till sist står granen där, skamlöst naken. Nåja, den är av plast, vilket i mitt tycke är fusk. I min nostalgiska bild ska en riktig julgran köpas av rödnästa, finkeldoftande gubbar som står och stampar och slår åkarbrasor i Vasaparkens snödrivor. Viktigt är att den bärs hem av pappa. Sedan ska den stå grön och grann i stugan tills bara stam och grenar är kvar och alla miljonerna barr ligger på golvet, bakom möblernas dynor, i oåtkomliga springor, släpade till fots till alla andra rum och nergrävda i mattornas ludd. Birgitta slipper det eländet, men så får vi också avstå från doften av barr och kåda som är så intimt förknippad med julen.
Traditionen med julgranar kan spåras ända tillbaka till medeltiden. Men vem vet: dess dagar kanske är räknade: Naturliga granar andas in en massa CO2 som de sedan andas ut när de bränns. Plastgranar är tillverkade på något skumt sätt med hjälp av fossila bränslen som spyr ut CO2. Undrar just när miljöaktivisterna ska slå till och förbjuda detta fördärvliga julgraneri. Jag kan se för mig plakaten och höra stridsropen: SAVE THE PLANET – NO MORE X-MAS TREES!
Men än så länge står Birgitta och jag obekymrat fast vid vår mysiga tradition. Vår julgransplundring har blivit en lång och givande pratstund och det är dags att gå vidare och plundra Birgittas kylskåp. Nu vidtar en likaledes lång och givande supé i skenet av levande ljus.
Så bärs granen ner i källaren och nu är glada julen slut, slut, slut…
…men till nästa år igen
kommer han, vår gamle vän,
för det har han lovat!
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Ja, tjugonda Knut dansas julen ut även här hemma hos oss i Oatley. Tack för trevligt skriven berättelse om Birgittas fina plastgran och God fortsättning!
Ett trevligt bidrag som också får mig att tänka på barndomens jul firande. Hos oss var det alltid morfar som skötte om julgransbelysningen. Samma problem varje år – kanske var det föregående års nedpacknings förfarande som stökade till det. Morfar skulle i alla händelser aldrig ha erkänt det.
Tack Carla för kåseri, Lisbeth och Anders för kommentarer!
Jag har en bekännelse att just i år ligger jag lite efter. Julgransplundring uppskjuten, alltså! Det tar en liten stund att sortera i rätt lådor (ja, pluralis krävs!) och packa ner granen för återbruk ”till nästa år igen”. Och även plastgranar barrar, men bara lite!
Tillbaka till vardagen, sommar, sol och fortsatt semester, eller kontor, skolor och business! I båda fallen: Glöm inte att ta ’time out’ lite då och då!