Svenska skolan i Sydney 40 år – en reflektion

Jag har haft förmånen att ha sett Svenska skolan i Sydney växa fram från starten 1978 till idag 40 år senare.

Vi hade tur med vår ”timing” 1978, då man generöst började ge statsbidrag för bevarandet av hemspråk och minoritetsspråk både i Sverige och i Australien. Vi fortsatte även 1994 att komma in i rätt ögonblick med vår HSC-undervisning som enda skandinaviska språk här i NSW och vidare några år senare med att få speciella bidrag vid ett flertal tillfällen för att utveckla vår Internetundervisning för att kunna nå elever som annars inte skulle ha kunnat komma tilll vår undervisning. Skolan inbjöds som ledare av workshops till NSWCLS konferenser för att visa vår höga kompetens och vara inspiration för andra community skolor inom NSW.

I Melbourne fanns och finns Svenska Kyrkan som en självklar träffpunkt. I Sydney däremot har vi aldrig haft en given lokal och har redan från början haft undervisning i söder och norr, som sedan spritts till att omfatta som mest 19 grupper, en enorm uppgift inte minst administrativt.

Jag har sett våra duktiga ordföranden och styrelser skickligt tackla dessa problem som bara blir mer och mer komplicerade och alla våra duktiga lärare som entusiastiskt lägger ner massor av tid för att göra sina lektioner intressanta för våra elever som är trötta efter en lång skoldag när de kommer till Svenska skolan.

Mer än halva mitt liv har skolan varit en aktiv del av mitt liv, vissa perioder mer än andra givetvis men den har hela tiden funnits där och påverkat mig liksom jag har påverkat skolan, som ett långt äktenskap med sina ups and downs. 2012 var det nära en skilsmässa. Jag avtackades högtidligt på lärarkonferensen i oktober i Canberra på ambassaden för mina insatser för skolan med tal och presenter, pensionerades, men det blev ingen skilsmässa eller ens separation. Jag sögs villigt in i Grennastipendiekommittén och nu 6 år senare är jag fortfarande aktiv inom skolans styrelse som rådgivare inom council och jag är fortfarande passionerad lärare.

Som i de flesta äktenskap finns det barn, här talar vi ju om skola och därför förstås om hundratals ev. tusentals underbara, härliga barn och ungdomar som passerat i revy genom åren. Speciellt intensivt blev det givetvis med HSC-undervisningen, som började 1994. Det är därför roligt att höra hur mina HSC-elever har rest ihop och fortfarande håller ihop 10-20 år efter de slutat Svenska skolan och helt fantastiskt att två av eleverna samma HSC-år t.o.m. gifte sig med varandra och nu har två helt svensktalande barn. God reklam för skolan!

Glädje men också frustration med omöjliga HSC-uppgifter och påföljande långa diskussioner med dåvarande Board of Studies (numera NESA) efter att också ett år ha låtit skolans lärarkår göra provet och skicka de inte alltför imponerande resultaten till BOS för att visa dem omöjligheten av deras uppgifter.

Tiden har flugit och jag möter ofta någon som säger ”Min mamma hade dig som lärare”. Tror dock inte att jag ännu haft någon som sagt ”Min mormor hade dig som lärare ” men kanske finns det t.o.m någon sådan. Trots det känner jag mig faktiskt ung och undervisar fortfarande och kontakten med yngre generationer, för vilka höft-och knäoperationer ännu inte är aktuella samtalsämnen, är enormt stimulerande och något jag är mycket tacksam för.

Höjdpunkterna inom skolans historia har varit många. Skolans barn har representerat skolan vid många tillfällen inte minst vid olika kungabesök. Första gången var i norra foajén på Operahuset, då kung Carl Gustaf var här 1982 med prinsessan Christina och skolans barn överräckte en fantastisk karta som de gjort av Australien som gåva till kronprinsessan Victoria.Vid ett senare tillfälle hade skolans lärare satt ihop en förnämlig sång ”Kungen och Silvia er vill vi hylla”, som citerades i svenska pressen. Fin bild av barnen framför Operahuset finns t.o.m. förevigad i den officiella Kungaboken.

Vi minns med stolthet när skolan vann Swedish Business in Australia Awards 2009, stoltheten vi kände när vi lyssnade på våra elevers eget ihopsatta radioprogram på SBS eller när våra elever tar emot sina Ministers Awards på scenen på NSW Univesity inför full publik. Jag tänker tillbaka på alla stämningsfulla Luciatåg, alla skolläger, temadagar, studiedagar, lärarkonferenser. Minnena är många.

Vi har haft förmånen att ha haft många entusiaster i vår skara och alla har, var och en på sitt sätt, bidragit till att göra vår skola till vad den är idag. Ett stort tack till er alla för era bidrag under åren. Tack alla elever och föräldrar för att ni troget kommit till Svenska skolan år efter år. Vi kan nu med tillförsikt se fram emot en fortsatt framgångsrik skola här i Sydney.

The following two tabs change content below.

• Bio
• Latest Posts

Marianne Eckerström-Fancelli

Jag är född, uppvuxen och utbildad lärare i Stockholm och åker dit två gånger om året och besöker släkt och vänner. Mina barn bor dock i London och Toronto, Kanada, så det blir mycket resande för min del men det är inget problem för mig som gammal Vingreseledare. Jag trivs utmärkt i Sydney och är tacksam för att kunna kombinera mina två världar i södra och norra hemisfären.

Latest posts by Marianne Eckerström-Fancelli (see all)

• Svenska skolan i Sydney 40 år – en reflektion - 26/05/2018