”Hur i hela friden kom det här sig?” undrar jag när jag kör omkring som en yr höna i Kings Cross´ trafikmyller. Jag var ju på väg till ett möte i Petersham! Dumt nog hade jag tagit bilen och Google Maps förstår jag mig inte på. Jag hade lagt mig i fel fil en enda gång, hamnat på en motorväg mot Canberra och desperat försökt krångla mig tillbaka. NO RIGHT TURN överallt och U-svängar var inte att tänka på.
Därför var jag nu på ofrivillig sightseeing i Kings Cross´ virrvarr och kunde inte stanna någonstans och hämta andan, lägga hjärncellerna tillrätta och få ordning på väderstrecken.
Som någon vänlig själ har talat om för mig: ”Fruntimmer kör bättre än höns”. Det ligger onekligen något i det.
Det är inte så lätt att se det komiska i situationen, men för att inte bli vansinnig försöker jag ändå. Försöker få svar på min fråga hur i hela friden det här kom sig, egentligen, från första början. Var fanns roten till det onda? Jag gräver bakåt i tiden.
Jo, så här måste det ha gått till: Den 26 januari 1788 seglade Första Flottan in i den hamn som senare skulle kallas ”Världens vackraste” (av dem som inte hade sett Skeppsbron i Stockholm). Kapten Arthur Phillip satte i land ett tusental småtjuvar, förfalskare och stiligt rödrockade soldater som skulle skapa ett fungerande samhälle i den ogästvänliga, hotfulla vildmarken. Det var bara att spotta i nävarna och sätta igång att bygga Sydney.
Man snickrade ihop hus lite hipp som happ och gatunätet blev därefter, planlöst och rörigt. Projektet genomfördes av kedjefångar som kom från de trånga, vindlande, skumma gränderna i Londons slum. De uppmuntrades med hjälp av niosvansade katter och hot om hängning. Soldaterna som skulle hålla ordning på det hela avlönades med rom. Så det gick som det gick.
Senare kom nya arbetsstyrkor från England och byggde vidare enligt Phillips koncept. Vägarna spretade i sicksack och kringelkrokar inåt landet, från uddar och bryggor, krokig gata upp och brant gata ner, över höga berg och djupa dalar. Här låg Roms sju kullar i lä, men Rom byggdes inte heller på en dag.
Man uppförde ståtliga hus längs gatorna. De blev senare heritage listed, dvs orubbliga, och befäste därmed gyttret. År efter år byggde man vidare i samma anda, utan ringaste stadsplanering. För att göra trafiken till en ännu mer spännande utmaning undvek man att sätta upp gatuskyltar och nummer på husen. Dessutom gav man många gator samma namn och ritade spegelvända kartor.
Här sitter jag alltså i Kings Cross, en främling från ett rätlinjigt och fyrkantigt Sverige. Helt vilsekommen. Men nu vet jag ju att det egentligen inte är mitt fel. Jag kan skylla på slavarbetande skurkar och romrusiga soldater från ett förslummat London.
Tjuvarnas och förfalskarnas ättlingar jobbar numera inom finanssektorn. Soldaternas avkomma hänger på puben. Själv ska jag försöka komma till Petersham under min livstid. Det ska nog gå, om jag bara kör lite bättre än ett höns.
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Du vet ju att det fanns ett antal svenskar bland de småtjuvare et förfalskare som kom till Sydney under 1788. Möjligtvis har de bidragit till stadens krångliga gatunät. Och deras frånvaro till Sveriges ordentliga gator!
O Carla, så väl jag känner igen mig från från de första årens fasansfulla försök till solokörning i delar av virrvarret. Numera (circa 40 år senare) kör jag lite, lite bättre – åtminstone fram och tillbaka på Victoria Road mellan hemmet och stan. Och med den vänliga rösten i GPS:en kommer jag också – oftast – fram, med längre eller kortare försening. – Nu lättar jag på vingarna för att ta mig hem till familjen och låter Sydneys vägnät vila i frid! Tack för din härliga beskrivning!
Kul skrivet! Hoppas att du kom fram Carla! Helene
Tack Carla, men har du försökt köra i Stockholm på de senaste åren? Det är nog värre, men gjort med avsikt för att avskräcka bilar i stan. Här i Sydney har det nog bara blivit så.
Underbar läsning – du får mig att le oavbrutet under hela din berättelse. Som sjöfarare och tämligen van navigatör stödjer jag dina kommentarer om Sydney town planning – helt bedrövlig!
Just hemkommen från tre månaders resande i Europa konstaterar jag att de gamla stadskärnorna i Lissabon, Porto, Marrakesh och Barcelona inte lyckats mycket bättre och Slussen i Stockholm skall vi inte prata om.