Färila – en by inbäddad i de hälsingska skogarna, i Ljusnans dalgång. På en höjd reser sig kyrkan i vitt och rosa och blickar ut över kyrkstallarna och bygden, mot Vallåsen på andra sidan älven.
Trakten är en gammal kulturbygd med en brokig historia ända från 1000-talet. Här har pilgrimsvägen gått från Mellansverige till Nidaros. Här har timmer flottats från inlandets rika skogar till sågverken vid kusten. Här har man samlats till häxbränningar och spelmansstämmor och genomgått nödår som drivit hundratals bybor på flykt till Amerika.
Här, i Färila, har jag mitt ”andliga hem”. Mina rötter.
Här var jag sommarbarn hos mina kusiner på 40-50-talet. Då var livet härligt att leva! Vi kröp omkring i hässjor, åkte hölass, plaskade i ”älva”, plockade svamp och smultron, tumlade om bland rullstenar och blåbärsris. Under de ljusa sommarkvällarna gick vi till Hembygdsgården och dansade ringlekar och åt varm korv. Allt det här – dofterna, smakerna, ljuden – är en skatt jag fortfarande bär med mig.
För två år sedan gav jag mig själv en födelsedagspresent i form av en nostalgitripp till Färila, och jag samlade ihop mina kusiner för att ”gå i barndom” tillsammans. Ett självklart inslag i vår sightseeing runt byn var den vackra och minnesrika Hembygdsgården.
Bland de pietetsfullt bevarade gamla träslotten och vagnslidren tyckte jag det var något som fattades. Vad skulle de nutida Färilabarnen sysselsätta sig med?
Jag kunde inte slå tanken ur hågen – och till slut formades en idé. När jag kom hem hit kontaktade jag Hembygdsföreningen och erbjöd dem att bekosta en lekstuga där barnen kunde ha roligt, släppa fantasin loss och inspireras och tycka att Färila var bäst i världen.
De nappade direkt, och den 16 juli invigdes Hembygdsgårdens Lekstuga, till stor förtjusning för både barn och vuxna och lokalpressen, som skrev om ”ett lyft för samhället”. Nu planerar man en reguljär barnverksamhet där, inriktad på traditionella hushållssysslor och hantverk med dåtida metoder och redskap. I lekstugan finns ett litet kök med gammaldags husgeråd, ett litet klassrum med pulpet och planscher, verktyg för att snickra, karda och spinna, baljor och tvättbräden, tidstypiska kläder… Böcker, målargrejor, dockor, bakbord, servis… Allt detta har Färilaborna skapat med hjälp av frivilliga krafter, loppmarknader, givmilda ortsbor – och med min slant i botten. Det är märkligt vad pengar räcker långt när man hjälps åt för en god sak!
Det är ju barnen som en dag ska förvalta vårt unika kulturarv, och jag hoppas att verksamheten i ”min” lekstuga kan väcka ett intresse hos dem och fördjupa deras kärlek till hembygden. Måtte de stanna kvar i Färila, måtte de hjälpa till att hålla vårt sagolika svenska landskap levande!
Det här är den bästa investering jag någonsin gjort. Jag har ”vattnat mina rötter”, och det är jag glad för. Väldigt glad!
_ _ _ _ _
Har du också några slantar som skramlar på kistbotten och som du inte kan ta med dig dit du går? Har du också en hembygd någonstans i Sverige som ligger dig varmt om hjärtat? Har min historia kanske gett dig en idé?
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Carla, en så fin, så generös och så viktig insats! Från vår ’plattform’ i livet ser vi vår barndom och uppväxt i ett särskilt slags ljus, där allting rycker så mycket närmare och blir så mycket klarare. Jag hoppas som du att barn idag ska kunna få sina egna minnen av den sort som du berättar om här, så flyhänt och engagerande. Leve hembygden – kulturarvet med livet i vardagen, men också dansen, sången och lekarna! Stort tack, och kram!
Därför gör Svenska Skolan här i Sydney en så viktig insats när de förmedlar inte bara språket utan också kulturen. Heder åt dem!
Visst är det väl synd att midsommarfirandet har upphört?
Så fint! Låter jätte mysigt. Skulle vara roligt att åka dit och se allt det där du berätta om!
Gör det – och hitta en pärla bortom allfarvägen ❤️❤️ !
Hurra för ditt fina och inspirerande initiativ!
Nu finns Färila och dess hembygdsgård på önskelistan inför kommande resor i vårt kära hemland.
Ann
Ni är välkomna att se var mitt kära hemland är som kärast ?
Underbar läsning!
Jag var sommarbarn i Järvsö (nästgårds) 🙂 Hälsingland är underbart.
Kram,
Kenneth
Då klappar våra hjärtan i samma takt, trots att vi har kommit långt från myllan i Fa’la och Jasjö.
Har just spenderat 1månad i sommarstugan på min barndomsö i Sundsvalls skärgård – inte så långt från ”dina rötter”. Tycker om din berättelse och konceptet att ”vattna sina rötter”. Kanske vi borde träffas hemma i Sydney för att diskutera.
Ja, varför inte? Johan Hedström har mitt nummer.
Kära Carla,
Jag är inte ensam om att njuta av dina regelbundna bidrag till allas vår glädje.
Dina fyndiga vinklingar,ditt skärpta intellekt och verbala skicklighet ger mig verkligen en ”kick” och jag har bestämt mig för att i fortsättningen inte snåla på att uttrycka min tacksamhet till dig även här i kommentarform.
Ser fram emot din nästa reflektion.