LITE SWEDISH DADS HISTORIA

Ni som tänker se fotoutställningen ”Swedish Dads” i Barangaroo kanske är intresserade av hur det hela började i Sverige?

Året var 1965 och jag skickade in nedanstående lilla bidrag till ”Veckans brev” i Femina. Det blev något av en sensation. Förutom att det gav mig mitt första honorar (hela 100:-!) ledde det till många artiklar, hemma-hos-reportage och radiointervjuer.

Feministerna ville ha med mig upp på barrikaderna för ”kvinnans frigörelse” (men jag tyckte inte jag var feminist). Så småningom blev skatte-, försäkrings- och pensionssystemet könsneutralt och ”mammaledighet” blev ”föräldraledighet”.

Ja, mycket har hänt de senaste 52 åren, både i Sverige och långt senare i Australien. Här visas nu foton på svenska män som gör något så märkvärdigt som att vara tillsammans med sina barn. ”Mannens frigörelse”, måhända…

Omvända världen

”Oj, klockan är åtta, jag måste rusa, tack för kaffet älskling, hej då och puss på er ungar…”

   Jag stänger dörren efter mig och går mot bussen som ska ta mig till arbetet. På balkongen står ni och vinkar, du med femmånadersbabyn på armen och tvåårstvillingarna kring benen. Jag får se er igen när jag kommer hem vid sextiden. Innan dess ska du ha hunnit ge babyn tre flaskor och ett mellanmål, tvillingarna lunch och mellanmål, bytt blöjor så där en sju gånger om inte tvillingarna har lyckats på pottan, givit barnen ömhet och kärlek och vitamindroppar, vaktat vid sandlådan i två timmar, avvärjt otaliga olyckstillbud, tvättat 20 smutsiga små fingrar om och om igen, torkat många tårar, hämtat upp leksaker som kommit på avvägar från balkongen, opererat en lemlästad nallebjörn och byggt 10 fantastiska byggklosstorn. Dessutom ska du ha handlat, städat, diskat, tvättat, strukit, sytt i knappar och lagat middag. Och mycket mycket mer som man inte kan räkna ut på förhand. Har du hunnit få lunch själv och sätta dig ner med en kopp kaffe och en tidning så har du gjort ditt underverk fullkomligt.

   Själv har jag en vanlig arbetsdag framför mig. Jag ska sitta i sju timmar bekvämt vid mitt skrivbord och syssla med saker som intresserar mig. Jag ska luncha med ett par goda vänner på något trevligt ställe eller sitta en timme i solen, småprata med mina kolleger under kafferasten och kanske koppla av en stund med att ringa hem till dig och få bekräftat att allt är under kontroll.

   När jag kommer hem står ni på balkongen och väntar. Middagsbordet är dukat och barnen är färdiga för sängen. Jag får höra den spännande berättelsen om dagens äventyr i sandlådan och om matvägran som trollades bort av en klick lingonsylt på strömmingen. Efter en upptäcktsfärd bland Krakel Spektakels underfundiga bilder och visor får jag två stora godnattkramar och har en skön hemmakväll framför mig.

   Jag kan inte nog tacka dig. Tacka dig för din beundransvärda vardagsgärning, som du utan att klaga eller tappa tålamodet sköter månad ut och månad in. Tacka dig för att du är så självständig och modig att du vågar spela kvinnans nedärvda roll – att du vågar vara ”den nye mannen”.

PS: Min man hade inte ”pappaledigt”; något sådant fanns inte då. Han var hemma med barnen i sju år.

Andra artiklar

• Daniel Solander – Vem var han?
• Du gamla, du fria…
• Kläder – inget val, bara kval
• Dan efter…
• Vilse i Crossen

The following two tabs change content below.

• Bio
• Latest Posts

Carla Dickens

Hedersbloggare

Hej, Carla Dickens heter jag, och jag gillar att leka med ord och uttryck. Har ett svenskt förflutet inom allt vad publishing heter. Nu lever jag ut min lättja under solen i Sydney och skriver mest som hobby.

Latest posts by Carla Dickens (see all)

• Är du en viking? - 10/04/2020
• Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
• HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020