Det var en gång ett land där folket arbetade hårdare än alla andra. I ur och skur slet och släpade de i sitt anletes svett, bröt stock och sten, fällde träd och plogade, sådde och skördade när det fanns något att skörda. Fanns det inget så svalt de. Faktum var att en tredjedel av den hårt arbetande befolkningen packade sina Amerika-koffertar och gav sig åstad att söka lyckan i fjärran land.
De som blev kvar strävade envist vidare, och tack vare dem började det gå bra för landet. Men det ökande välståndet krävde en ökande byråkrati, och man började slava vid skrivpulpeterna i stället. Med välståndet kom så småningom välfärden, och man behövde inte nödvändigtvis så för att skörda.
Då bar det sig inte bättre än att invånarna blev allt sjukare. Även om det statistiskt sett var världens friskaste folk var det världens sjukskrivnaste. Också barnen drabbades hårt. De var så sjukliga att de ofta måste vårdas i hemmet av sina hårt arbetande föräldrar. Så skapades förkortningen VAB (Vård av Barn) som smög sig in i språket i form av verbet ”vabba”, liksom nyorden ”medbestämmandemöte”, ”arbetsmiljökonferens” och ”personalvårdande kurs”. Och så ”pappaledig”, förstås.
Det blev till slut svårt för de hårt arbetande invånarna att hinna uppsöka arbetsplatsen och visa hur hårt arbetande de var, vilken hög arbetsmoral de hade och hur de gick på knäna.
Detta gjorde människorna så drabbade och utbrända och sönderstressade att även psykiska problem spred sig som löpeldar land och rike kring. Den som inte blev sjuk av ensidiga rörelser eller felaktiga sittställningar blev sjuk av mobbing, oklara arbetsbeskrivningar och elaka chefer. Man var kränkt. Detta var traumatiska upplevelser. Så skapades diagnosen Post Traumatic Stress Disorder (PTSD) och därmed en ny epidemi.
De arbetslösa, de som inte kom i åtnjutande av den tunga arbetsbördans värdighet och välsignelser, klagade bitterligen över sin situation. De upplevde ”utanförskap” – ännu ett ord i det nya språket. De satt hemma och var drabbade.
Det hade blivit synd om alla. Alla var drabbade och kränkta och ingen kunde räkna med att leva lycklig i alla sina dagar.
Ingen utom de som packade sina Australien-koffertar och gav sig åstad att söka lyckan i fjärran land, ett land där solen alltid sken och folket levde behagfullt tillbakalutat…
Se det var en riktig saga.
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Tack Carla för en alldeles underbar saga – eller kanske ’potted history’ över en parallel verklighet? – för oss som packade våra Australien-koffertar för så många herrans år sen… Men vi återvänder ju ändå gärna, när tanken på svensk sommar väcker tankar + minnen = hemlängtan. Eller hur?
Tack Carla! Som alltid, en rolig berättelse!
Karin Ann
Vi ärdiltigai vårt hårt arbetande utbrännda utanförskap att hitta på nya ord. Vi är oxo bäst på att fira sjunga vara tillsammans alktid i lagom format dock ?? Tack Carla
Tack för välkommet gensvar! Sverige har onekligen förvandlats bara under min livstid. Det är det jag har försökt komprimera i en liten sagosatir. Men den svenska sommaren består, inte minst i våra drömmar när vi tänker tillbaka med tårar i ögonen.
Tack för den sagan Carla, lite skrämmande förstås men precis som sagor ska vara! Nog känner jag mig lyckligt lottad att bo i Australien, även om vi har en del problem här också…
Hej Carla,
Väldigt roligt skrivet om än jag finner en viss raljans om många av de saker vi skall vara väldigt stolta över i Sverige; VAB (Vård av Barn) till exempel och ”medbestämmandemöte”, ”arbetsmiljökonferens” och ”personalvårdande kurs”. Och framförallt, ”pappaledig”. Dessa begrepp kom väl inte till för att folk blev sjukare? Eller? Tror många, speciellt heltidsarbetande mammor, i Australien skulle tycka mycket av det som finns i Sverige skulle komma in lite handy. Och så tror faktiskt inte begreppet PTSD var uppfunnet i Sverige utan i USA i samband med krigsveteraners rätt traumatiska upplevelser 🙂 .
Cheers, Helene
Hej Helene och tack för din replik – alltid roligt med debatt! Visst var mitt inlägg kontroversiellt, men med hjälp av sago-formen tillät jag mig att ta ut svängarna.
I mitt nästa inlägg kan du läsa om Sveriges utveckling ur en helt annan vinkel.
Happy Reading and Cheers! Carla