Sverige ska återinföra värnplikten! Det var en stor nyhet som t o m Sydney Morning Herald slog upp i ett illustrerat reportage.
Bilden visar några fjuniga gossar, rustade till tänderna och i fula kepsar. De står uppradade för inspektion, och man anger att bilden är tagen i Enköping, 70 km nordväst om Stockholm.
Varför inte i Boden, undrar jag som tror att ”lumpen” är något alldeles förfärligt. Varför inte pulsande i djup snö, stormbyar och 30 graders kyla med 30 kilo packning?
På bilden syns inga tjejer, men nu ska de rekryteras, minsann.
Jag förstår ingenting. Är detta en missriktad eftergift för feminismen? Ett jämlikhetsinitiativ som har skenat iväg? Ett bevis på att ”Kvinnor kan”, som om vi inte redan visste det? Räknar man med att kvinnor i frontlinjen ska få den chevalereske fienden att skjuta lite mindre?
”Lumpen gör män av pojkar”, heter det. Det är en vacker tanke, säkert till glädje och lättnad för de stackars utsläpade mödrar som i åratal förgäves försökt få sina söner att bli vuxna.
Men vad ska lumpen göra av flickorna? Göra kvinnor av dem? Det låter konstigt, rentav lite illavarslande.
Kanske kan flickorna hjälpa till att göra män av pojkarna? Erfarenheterna här i Australien nyligen visar att det inte alls är någon bra idé. Sextrakasserierna grasserade så till den milda grad att befälhavaren som gick ut i TV och sa ifrån på skarpen utnämndes till Australian of the Year.
Att göra militärtjänst innebär för många män ett sätt att slippa ifrån tjatiga fruar och trilskande barn för att få umgås med kompisarna på kompisars vis. Nu ställs de inför hotet att lyda under kvinnligt befäl även i fält. Vilket öde!
Vill kvinnorna på samma sätt slippa ifrån sina små gullegryn? Tror inte det.
Och repmånaderna… Tack vare Lasse Åbergs film vet vi ju hur sådana går till. Vad ska det bli av dem? Jag kan tänka mig karlarnas menande blickar när de skämtar om ”Det blir väl bara kafferep av alltihop. Kafferepmånad! Haha!”
_ _ _
Så nu sitter jag här i solen och ser för mig ett gäng tonårstjejer (födda 1999 och framåt) pulsa i snön runt Boden i stormbyar, 30 graders kyla och med 30 kilo packning. Samtidigt som lumparkompisarna tafsar på dem.
Jag fryser och ryser vid blotta tanken.
Andra artiklar
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Lämna ett svar