Det finns en speciell sorts barn
som är överdådigt rikt begåvade.
De är vackrare än alla andra,
klokare, förståndigare, mognare.
De har en utstrålning och charm
som är fullständigt förtrollande.
Deras lysande intelligens och kvickhet
låter tala om sig vitt och brett,
och de foton som stolt visas upp
kan aldrig göra deras ljuvlighet rättvisa.
Vad sådana gudabenådade barn kallas?
Barnbarn, förstås.
Det finns också en speciell sorts mödrar
vilkas kärlek är starkare än alla regelböcker.
De ouppfostrar skamlöst,
och tror att barn kan leva på pannkakor,
vara uppe till långt inpå småtimmarna
och somna med oborstade tänder.
De vet att glass och sagor botar örsprång och magont.
Barnen lyder dem inte – de samarbetar.
Ty dessa mödrar har all tid i världen
och livet har lärt dem vad som är viktigt:
Lugn.
Vad sådana gudabenådade mödrar kallas?
Mormödrar, förstås.
Och när dessa båda möts i en kram
sluts alla cirklar
och alla klockor stannar.
Andra artiklar
- Sagan om det hårt arbetande folket
- Är du en viking?
- Nu ska kilona väck!
- Tjejer gör lumpen!?
- Gamla Gudar leva än…
Carla Dickens
Latest posts by Carla Dickens (see all)
- Är du en viking? - 10/04/2020
- Daniel Solander – Vem var han? - 04/04/2020
- HYLLNING TILL SEMLAN - 21/02/2020
Den är fin Carla, kan du berätta lite om bakgrunden?
Tack för frågan, Johan! Jag blev inspirerad att skriva dikten för ca 28 år sedan, då jag vuxit in i mormorsrollen. Den vann förstapris i en DN-tävling, och sedan dess har den tagits upp i tidningar, radio och bloggar och satts upp på anslagstavlor runtom i landet. Nu senast (2016) kom den till min förvåning in i en antologi i sällskap med De Stora Svenska Diktarna genom tiderna.
Här i Sydney blev jag farmor och skrev en lite urvattnad engelsk version som vann en tävling i den stora draken Mosman Daily.
Låter skrytsamt, kanske, men jag menar att jag fick dikten i gåva av den högre makt som har skapat den alldeles speciella kärleken mellan mor/farmödrar och deras barnbarn. Jag är så tacksam för att jag fick just den här gåvan och kunde förmedla den till så många.
Jättefin dikt! Tack!
Tack, Henrik – vem du nu är… Ser ut som om du är omgiven av en mormor.
Så fint beskrivet?just där är jag nu!
Du är bara att gratulera, Elisabeth! Utan mormödrar stannar världen.
Underbart skriven dikt.precis på pricken!varför fick jag inte träffa dej när jag var hos mitt vuxna barn och hans fantastiska gåvor till mej:mina två barnbarn! Allt gott från Sverige och en lycklig farmor som varje dag längtar till Sydney